David Ritschard

David Ritschard sträcker ut armarna, lutar sig framåt och låter publiken ta emot honom. Två tusen par händer bär honom över scengolvet. Han sluter ögonen. Platsen är Fållan, i södra Stockholm. Våren 2022. På bara ett år har David Ritschard blivit en av Sveriges mest älskade och omtalade nya artister.

Hans album ”Blåbärskungen” släpptes hösten 2021, efter en rad hyllade singlar. Han hade redan långt innan dess byggt upp en trogen publik genom sina år som flitig medlem i bluegrass- och countrybanden Spinning Jennies och The Greenline Travellers, och senare med sin hyllade solodebut ”Brobrännaren”. Men det var med ”Blåbärskungen” som allt föll på plats. Aftonbladet utnämnde det till Årets album, och DN kallade det ”nästan genialt”.

Den verkliga förändringen skedde dock bland publiken. Det som en gång varit en passion för en liten krets av finsmakare spred sig plötsligt i alla riktningar. Människor i alla åldrar och med olika bakgrund började dyka upp på hans föreställningar och sprida ryktet om mannen från Björkhagen. Hans generositet, hans uppriktighet, hans humor, hans rena egenart – det var något som folk inte visste att de saknade förrän de fick uppleva det, och då kunde de inte släppa taget.

Men David Ritschards framgång handlar egentligen inte om David Ritschard själv. Den handlar om de människor han sjunger om: de liv, de världar och de berättelser som fyller hans låtar, ofta hämtade från en arbetarklassverklighet som sällan får komma till tals i svensk musik.

Hösten 2025 spelade han 15 (femton) utsålda föreställningar på Södra Teatern i Stockholm. En historisk spelperiod och en milstolpe inte bara för honom, utan för hela Stockholms kulturliv.

Publikens händer kommer att fortsätta att bära David Ritschard. Högt upp, och ännu länge framöver.